Årets sista dag

Här rustas det verkligen för nyårsfirandet! Raketerna började smälla i och med att det blev mörkt...vackert mot vattnet!
Rislampor


Happy new year! (står det...ser ni?)
Vägen ner till stranden från vår bungalow.

Jul?

Läste just senaste rubriken på min andra blogg som var "jul" och höll på sätta nåt i halsen. HUR har jag kunnat komma så långt ifrån allt vad jul heter, redan?? Känns som om det var flera veckor sedan det var jul!
Nu sitter jag på verandan till våran bungalow och har just fått mitt första myggbett. Vi har varit och ätit god mat på den sunkigaste thaimatstället vi hittade, och vi har bekantat oss med deras livsmedel på Seven eleven och burit hem allehanda produkter som vi behöver för kvälls- och morgonmål.

Resan hit gick ju inte som planerat (ett dygn senare) men ibland blir det bättre än vad man planerat. Vi fick två extra nätter, en i Danmark och en i Bangkok. Värsta lyxhotellet där! Men vad går upp mot en egen bungalow med låg standard, när den befinner sig vid stranden? Och resans fördröjning gjorde att vi inte blev trötta utan hittade snabbt ett lugnt lunk mellan gejtar (stavas?? gate i plural) och passkontroller. Och en väntetid på tre timmar blev plötsligt kort tid. Tänk vad allt är lätt att vänja sig vid!

Conrad har redan fått träffa sin lärare som bor granne med oss. Han varnade oss för fallande kokosnötter. Palmerna dignar av dem här så det gäller att se upp! En fallande nöt är ett dödligt vapen.
Bilder kommer snart! (Typ i morron)

Köpenhamn

Vi blev visst "strandade" redan i Danmark...planet försenat 9 timmar, så att i stället för att tillbringa natten i flyget, sittandes som en märla (och inte kunna sova...det kan jag aldrig...sitta och sova - huuu!...) blev det fint hotellrum med buffé i Köpenhamn :)
Tyvärr kommer det att innebära en övernattning till, i Bangkok, eftersom det blir förskjutningar i tidtabellen även där, men som sagt, behöver inte spendera nattsömnen på nåt plan och det är ju faktiskt förbaskat skönt! Jag för min rygg och Conrad är ju sjuk som bäst, så...Dessutom har vi ju inte så värst bråttom heller...;)
Så det blir preciiiis som det ska vara. För att vara perfekt! Och tempot dras genast ner...och jag ser hur alla måsten försvinner allt längre bort...och plötsligt fick jag en massa tid över till att tänka! Inser att min hjärna varit överbokad en längre tid.
Nu ska jag bara glida med...följa gateskyltar, molen utanför flygfönstret, matvagnen på flyget och vända bladen långsamt, lååångsamt i min bok.

Conrad snarkar redan. Sönderhostad stackarn!
Ska också luta huvudet och fortsätta drömresan i morron
Man är ju på väg!
JiHaaa!

Fast i ett kylskåp!

Jag kan nästan känna viss panik över denna kyla. Det känns ju som om man blivit inlåst i ett kylrum, utan att veta när man slipper ut! Nå tack o lov så vet jag ju det! På tisdag minsann... :)

God jul på er alla nu.

Ska det vara så märkvärdigt?

Idag kom två journalister (Nyan) hem till mig och gjorde en intervju. Angående min resa då förstås! Lite orolig över vad man ska få för allmän uppfattning om mig..."att vad; hon där nu igen?? Hittar inte tidningarna andra att skriva om??" Risken att min bokrecension och detta reportage kommer efter varandra är ganska stor nämligen. Men jag brukar ju inte tänka så länge på vad andra ska tänka. Det kan jag ju inte styra i i alla fall.

Men kan dock inte låta bli att fundera på hur journalisterna tänker när den ena intervjuar samtidigt som den andra fotograferar?? Jag tänker ju inte ett smack på vad jag säger då, jag har ju fullt upp med att klistra på ett leende och titta charmerande in i kameran. Befarar det värsta, men jag har i alla fulla fall uppfyllt min plikt om att sprida vetskapen om vad en semesterskola är, så att ålänningarna fattar att de också kan dra ner till Thailand och SLIPPA VINTERN för ett tag. Som det ser ut nu så har jag ju verkligen hunnit med vinter innan resan, och säkert hinner jag hem för att kyla ner mig också...

Så får jag skriva krönika i februari från Thailand! Spännande!

Dan före dan före dan före dan...

...ja det uttrycket har fått sig en liten annan betydelse i år! Känns inte som om jag väntar så väldigt på julen, utan det är snarare så att den ska vara över och att det ska bli 28 december...

Och nu är det bara en vecka kvar!

Inser att jag måste väl börja oroa mig för nåt. Ibland har jag känt mig lite onormal, för jag brukar hoppa över det där momentet - att oroa sig. I o för sig kan jag oroa mig över att jag ska missa flygtider och sånt, för att komma ihåg tider det är ju inte riktigt min grej...
Men andra oroar sig för andra saker. Som ormar till exempel. Och sjukdomar. Och hemska infödingar...och tsunamin...och sånt.
Så jag ska ägna det en tanke.

Läste att det tydligen finns giftiga ormar på Koh Lanta. Till och med svart kobra. Tur att jag inte kände till det senast jag var dit! (Då jag inte såg röken av ens en liten ormsvans). Men de där ormarna är så sällsynta så jag får nog tänka intensivt på dessa om jag ska lyckas locka fram någon.
Det finns 12 tsunami master på Koh Lanta. Plus att polisen åker i sina bilar med megafoner och varnar. En utrymning för tsunami har skett på ön och den fungerade utmärkt.

Vad var det mer jag måste oroa mig för?
Infödingarna? Ja det är ju faktiskt zigenar PIRATER som är det! Pirater! Håhå! Här kanske jag har nåt att vara orolig över på riktigt. (Men så kom jag att tänka på Jack Sparrow...och han är ju inte farlig...)


Nej nu tänker jag inte fokusera problem längre.

Då dyker de ju bara upp.