Lärarkonferens

Här åker vi iväg till Old Town, som ligger på Koh Lantas östliga sida, för att därifrån ta Longthailbåten till Bu Bu Island.

Det lyckliga gänget!
På varje paradisisk strand verkar det finnas en grenklyka att posera i.

Svalkande paus mellan mellan arbetspassen...

Sedan en djungelpromenad runt ön... såg endast en litenlitenliten spindel...


I skuggan fanns vår konferenslokal. Kan inte klaga på vyn...
På andra sidan ön var det en hel annan miljö... vulkanisk och dramatisk...
Vi var rena rama biologerna. Det blev många bilder tagna på märkliga frukter och konstiga bergsstrukturer.
Ett litet glädjeskutt!
Bo Bo Island!

En lördag

Vaknar. Alltför tidigt. Klockan visar på åtta. Men det räcker tydligen - bara att stiga upp. Tror solljuset har gjort mig piggare, det har nämligen aldrig varit svårt att stiga upp här. Och om åtta förvandlats till sovmorgon, är det nog bara att buga och tacka.
Jag kokar te, äter joghurt/musli och en macka, gör min yoga. Bestämmer mig för att åka och träna. Tar simkläderna med, för efter en timmes pass går jag ner på stranden, Long Beach, och svalkar mig i havet. Svettigt härligt. Tar en lunch på närmsta strandrestaurang, fried prawns in sweet and sour med steemed rice. Och en watermelon shake. Börjar bli en standard lunch för mig.
Sedan lägger jag mig i solen en timme, svalkar mig i havet, och plockar några koraller. Det visar sig att Long Beach gör skäl för namnet. Den är verkligen lång. Och man behöver inte trängas här heller.
Dags att vända hemåt. Sitter på skypen och snackar bort de hetaste timmarna i skuggan på altanen. Tar fram mina färger och papper och målar lite. Mest kludd, men skönt att inte göra nåt prestigefyllt.
Slappar. Tar en promenad längst med vågskvalpet. Ser hur långt man kan komma på den här stranden, men ser aldrig slutet. Det hinner bli mörkt och jag vänder om. Kanske nästa gång. Tar en kycklingburgare vid minimart och firar lördagen med en glass.


Det finns naturligtvis en baksida av Koh Lanta. Det är stor skillnad på framsidan och baksidan. Stranden till är gudomligt vacker, men bakom restaurangerna kan det se ut så här. Det är inte så noga med källsorteringen här inte. Och de mesta av soporna återvinns främst av hundar o fåglar.

Och thailändarna själva bor enkelt, i varje fall de flesta.

Anne Anka är med mig här

Hej ni där bak i Lemland!

Eller kanske det är jag som är bak i Thailand? Ja det beror väl på hur man vänder kartan kanske...
De senaste dagarna har väl inte varit så värst spännande, jag får ju en vardag här jag också, när man stannar så pass länge, och dessutom jobbar. Nu har jag varit här fyra skolveckor, och jag har fyra skolveckor till...sen bär det hemåt. Jag har ju haft en kompis från Åland som har bott på "min" strand, så jag har umgåtts en hel del med henne. Vi var på en ötur förra helgen, där vi bland annat simmande genom en grotta och när vi kom ut på andra sidan befann vi oss på en liten sandstrand, mitt i berget! Som att befinna sig i botten av en krater...jätte läskigt att simma i total mörker och veta att man hade miljoner ton sten ovanför sig...tänk om det hade blivit jordbävning just då...huuu! Men sen dök vi också bland koraller och fiskar i ett kristallklart vatten. Underbart! Jag har bilder från den utflykten i ett tidigare inlägg. Om ni ber snällt så visar kanske Marcus dem..

Det som är väldigt annorlunda mot hemma här är;

... att det skjuts nyårsraketer nästan varje kväll nere på stranden. Det är strandbarerna som vill locka lite gäster till sig...Det är lite roligt med det, för Conrad var så sur på mig då vi skulle åka ner hit och vara här under nyåret. "Då missar jag ju alla raketer!" som han sa...nyårsfirandet här var ett enda inferno av raketer och explosioner! Har aldrig varit så nära raketer förut, de liksom brakade loss ovanför ens huvud och glödflagor landade både här o där.

... att jag får väja för kor, kattor, hundar, stora hål i asfalten och en massa fullastade fordon på väg till jobbet. Ibland sitter det fyra-fem personer på samma moppe...och som i morse kom en moppe med uppemot tio korgstolar radade på varandra! Rena cirkusnumret...

... att det springer en massa geckoödlor längst med väggarna, även inomhus, men man bryr sig inte ens om att de är där. De käkar ju upp alla mygg och flugor så man vill liksom ha dem omkring sig. (Förutom den ödla som sprang in i mitt kylskåp tidigare...)

...att man aldrig ställer böckerna på de nedre hyllorna i "biblioteket", för det springer en massa hundar där som då o då lättar på benet...(biblioteket är några bokhyllor i skolkorridoren).

Det jag också inser är att vi har det väääldigt bra där hemma vad gäller tillgång till olika material i skolan. Här slåss vi nästan för sinitarra, sudd och tecknepapper...och rutiga papper finns inte överhuvudtaget! Det som jag däremot gillar här är att varje elev har sin egen dator med sig! Det blir nästan aldrig något datastrul och alla har möjlighet att arbeta när de vill med sin dator...vilket de gör nästan hela tiden. De kan skriva allt på datorn och kan alltid slå upp/leta då de undrar om något. Men nu har ni väl kanske snabba datorer på skolan??

På bilderna ser ni lite vad som görs här på skolan. Det är bilder från då Conrad fick pröva att laga thailändsk mat, han får dansa flamenco, och så är det lite övningar som gjorts på våra morgonsamlingar.

Ha en skön helg nu och räkna med ett nytt inlägg till er om en vecka! I helgen kommer vi lärare att fara ut till en liten ö som heter Bu Bu för att jobba... Där finns knappt el, och man får sova i väääldigt enkla små hyddor. Spännande (tror jag).

Kraaaaaam!
Kramar

Och himlen öppnade sig...

Blev "strandad" på jobbet idag, för precis då jag tänkte kuska hemåt öppnade sig himlen och det regnade som det bara kan göra i tropikerna. Man hade blivit mindre blöt i en dusch faktiskt. Ialla fall inte lika snabbt...
... men det har varit befriande med ett par mulna dagar. Trodde aldrig att jag skulle säga så, men efter nästan två veckors gassande sol behöver luften rensas lite. Dessutom ger det mig inga som helst chanser till att maska från ett svettpass i gymmet...

I Thailand kan man inte göra nånting fort. När man till exempel går, så har man en lite släääpig gångstil, allt för att det förstås är för varmt att göra annorlunda (och så har man fullt sjå att få strandtofflorna att hänga med). Men samtidigt som det är skönt med ett lugnare tempo känner jag att kroppen vill riva i lite ibland, och faktiskt svettas av andra orsaker än av värmen. Så då är gymmet tacksamt.

Och trodde ni att fastlagstisdagen firas mindre här så trodde ni fel! Dessutom firas den som hemma, det vill säga aaaalldeles för tidigt!


Här är hela lärarstyrkan(förutom Mats som håller i kameran). Afterwork!

Bye bye Camilla o Kim som åkte hem idag. Varit trevligt med sällskap hemifrån! Nu får jag "klara mig själv" fram till den 24 feb då syrran, Pålle o Gusse kommer hit...

Bilder fran utfarden

Om ni kikar nara pa bilden sa kan ni se alla som ligger i vattnet, de simmar in eller ut ur grottan...
...och nar man val kom ut ur grottan sa hamnade man har. Pa en strand! Kolla bakom mig sa ser ni grottoppningen fran detta hall.

Trevligare strand var denna...har lunchade vi och snorklade. Sag inte Nemo, men nagra andra gjorde det... Jag fann i stallet hjarter kung jag. Ja det lag ett spelkort pa bottnen namligen!

Meditativa bilder

Snorkeläventyr!

Speedboat!
Tyvärr glömde jag att ladda kamerabatteriet så det blev inte många bilder tagna. Typiskt!
Vi snorklade och badade i kristallklart vatten.

Linslusar!

I denna båtutfärd ingick det att SIMMA IN I EN GROTTA och komma ut till en strand, en strand som ligger helt instängd bland bergväggarna. Som om man befann sig på botten i en krater. Snacka kulissupplevelse - kändes inte verkligt på nåt sätt. Att det kan finnas sådana platser.

Men vad är det med mig och grottor egentligen?? Jag HATAR att vara instängd bland berg och så utsätter jag mig för det igen! Rätt asigt att greppa tag om varandras flytvästar och på ett långt led följa guiden med ficklampa, simmandes rakt in i den smala grottgången, där det under ca 5 minuter var totalt becksvart! Nä huuu och blä! Men så här efteråt var det ändå värt det.

Hemlängtan?

Lite strandmättnad blev det idag, och lite mer tankar hemåt än vad som varit hittills. Inser att jag varit hemifrån i 25 dagar, snart en månad. Men även reflektioner över hur jag på ett märkligt sätt börjat inbilla mig att jag befinner mig hemma (bara det att det är sommar då förstås). Har nämligen börjat att beställa mat på svenska. Och när jag grenslade moppen idag och skulle köra hem letade jag efter on-knappen till cd spelaren! Hur jag nu kunde ta fel på min uuuunderbara bil och moppen...!?

I morron bär det iväg på en ö-tur tillsammans med Camilla och Kim med speedboat. Fyra öar ska besökas, snorklas kring och avnjutas. En av öarna lär ha en grotta man ska simma igenom för att komma in till en gömd strand. Få se hur pigg jag är på att plaska där...efter min grottupplevelse här på Koh Lanta 2006 gillar jag inte direkt små utrymmen i kombination med stenväggar direkt. Det känns alldeles för KOMPAKT för mig.

Nej nu blir det filmkväll! Har lånat en film av Kim, så nu jäklar! Dessutom har jag köpt en påse Haribo lakritsringar ;) Har inte sett på tv eller nån film sen jag var hemma, men har faktiskt inte saknat det. Har så många bra boktipsare här och de trycker konstant ner en "den-här-måste-du -läsa-bok" i nävan på mig! just nu läser jag "En halv gul citron". Riktigt bra. Efter den har jag två måste-läsa-böcker till som väntar. Lovely!

Hej Lönndalen!

Hoppas att ni fått kanonen att fungera denna gång!
Och hoppas att ni har det bra allihop. Hört att ni haft det slirigt värre, och att det varit svårt att halka sig till skolan... och sandbilar som åkt i diket...ja, allt det där låter verkligen främmande för mig! Nu har värmen verkligen slagit till här nere, vilket innebär att man bara tar för givet att det är soligt väder. Och är det soligt här är det hot, hot, hot. Man bränner fötterna om man går barfota i sanden, så det är bara ett läge som gäller, och det är i blöt!

Men jag ska inte fresta er alldeles för mycket, och dessutom så vet jag att många av er älskar snön och inte vill vara utan den i alla fall.

I tisdags var jag och några elever till en thailändsk skola. Det var jätte intressant! Den var mycket finare än vad jag väntat mig, men sen var också lite som jag trott. Som att alla elever bär skoluniform, alla tjejer är klippta i samma frisyr, och att det var enormt stora klasser. Säkert fyrtio barn i samma klassrum! En fråga: Varför bär tjejen på första bilden en vit duk över huvudet?
Eleverna fick spela fotboll och volleyboll med de thailändska barnen. Ser ju lite orättvist ut att de svenska barnen äter glass på bilden, men de thailändska barnen hade redan ätit sin ;) (Vill ni ha bilderna större är det bara att klicka på dem).
Här klarar man bara av att spela ca 10 minuter, sedan måste man ha drickapaus. Jag kan avslöja att thailändarna vann stort! De är galna i fotboll här och spelar massor. Konstigt att de inte finns med i större tävlingssammanhang... fast jag träffade faktiskt en gång en engelsman som for runt och letade fotbollstalanger här i Thailand.

Idag sitter jag kvar och jobbar lite längre. Här är det så att så fort någon elev inte hunnit med sitt veckoarbete så blir de helt enkelt kvar och jobbar till kl 16 på torsdagarna. Det ni!
Här är klassen, som den ser ut idag! Men det ändrar ju hela tiden. Nästa vecka börjar en ny elev, en kille. Och en elev slutar idag fredag. Så det kommer o går... och det är ju väldigt annorlunda.

Jag börjar bli lite nyfiken på vad ni sysslar med därhemma jag... jag hoppas ni är snälla med Marcus, men iof...kan ni vara nåt annat? Än snälla menar jag! ;)

Läs gärna inlägget som kommer efter detta också, så får ni höra lite hur jag upplever livet här.

Ha det bäst nu!
Saknar er!