Hopp!

En av sederna på Lanta Sanuk School är att göra en "hopp" bild. Bilden blir sedan på väggen i klassrummet, så har man allas namn. Här är mitt hopp! Ser ut som om jag kapat benen och stiger till väders...;)

Idag var det riktigt hett. Man kan ana sig till vad som komma skall...
Nu har vi verkligen stadgat oss ordentligt. Så pass att jag inte ser röken av Conrad (!) eftersom han mest hänger med thailändare och andra turister i strandbaren här närmast oss. De är ju vettlöst trevliga och när jag i går kväll oroligt gick ner för att se var han höll hus, såg de mig med en gång och ropade och visade var Conrad fanns (som satt lojt i en solstol och betraktade havet). Tror att han faktiskt trivs bra redan! Då jag sa att det var skoldag (inskrivning) i morgon svarade han med "Åh nej! Det är ju att slösa bort en hel dag jö!"
Vilket frihet att dra på sig skorna på morgonen och jogga lite lätt längst med havet, sätta sig och göra yoga på strandkanten för att sedan ta moppen och susa iväg, i t-skirt och kjol, och se solen stiga upp bakom berget...

Men visst kan jag samtidigt ibland känna att det är overkligt och lite lätt hysteriskt att jag ska vara här fram till mars! Men jag vet ju vad jag kan välja på...jobba här eller jobba hemma. Värme eller kyla...nya rutiner eller gamla...äventyr eller icke äventyr.

Så i morgon är det dags att lära känna mina nya elever, några av dem i alla fall...
Förresten här är en bild på några (de flesta faktiskt) av lärarna på skolan. Vi är ute och lunchar.