Lite orolig blir jag...

...över att ingen säger nåt om artiklarna i tidningarna...tystnad brukar inte vara bra. Okej, den i gamlan kan jag tänka att var ok för den har ju en journalist skrivit och jag tyckte han verkade väldigt duktig, men den jag skrev själv i nyan har jag varit lite nervig över... men kanske tystnad kan vara bra också...?

Sista dagen nu...för i morgon lämnar vi ön Koh Lanta vid halv tre (dagtid) för att ta oss till Krabi, för att därifrån flyga till Bangkok. Sedan blir det att tillbringa fyra timmar på Bangkoks flygplats, vilket inte är alltför tråkigt med tanke på att det finns lite att titta på där. Sedan halv ett nattetid lyfter planet (ja det ska den göra! Bara i tid som gäller nu) och flyger till Köpenhamn...planbyte på en timma drygt och så till Arlanda. En resa på sisådär 23 timmar. Men det känns inte skrämmande alls. Jag har en fantastisk bok att läsa så jag kommer att vistas i den världen jag. Och blir det dåligt med sömnen hinner jag sova då jag kommer hem.

Idag var jag en sista sväng till skolan för att sedan handla lite strunt med mig hem. Det är inte lätt att hitta nåt att köpa här som passar en 18, snart 19 -åring, och en 22 åring. Ja menar de vill väl sällan ha en souvenir härifrån. Och kläder, hur kan man köpa kläder till någon annan när man inte ens kan välja nåt till sig själv?? Och då återstår leksaker, smycken eller badkläder...hummrff...

Så tog syrran, Pålle, Gusse och jag en flakbil ner till Kantigang (sydligaste stranden på ön) för att ta en långlunch under trädkronorna på restaurang Same Same but different. För att sedan åka tillbaka och ta en kaffe med kaka på ett fik utanför Rawi Warin...för att åka hem till min strand och ta en massage...för att sedan äta middag på stranden. Ja det går verkligen att fylla en dag med mat! Bara man svalkar sig i havet emellanåt.

En fullvärdig sista dag.
Nu Åland.
Here we come! Fulladdade!

Haaa--iiiii---A!

Pålles födelsedag firades med...

...stil. Vi späkte oss på Rawi Warins fantastiska hotellområde och bitvis kände jag mig rent av ...utomjordisk. Eller i alla fall väldigt väldigt lyckligt lottad! Vilken avslutning på denna Koh Lanta vistelse.

Guldkant på vistelsen!

Nu är ju August här!
Tittuut!
Drack vi röda drinkar så skulle han också ha...
Hittat vackra motiv...ska använda kameran flitigt nu de sista dagarna. Försöka fånga allt det vackra.

Ja gulliga är de. Ingen kan motsäga det! Här äter vi vid "deras" strand, en fantastisk middag, en fantastisk kväll.
Petra använder kameran flitigt, det vet vi ju redan!
Detta var vår vy under middagen.

August lekte med thailändsk pojke. Här njuter de av tillvaron.
Härlig bild, inte sant??
Min tid på Sanuk School är till ända...jobbade sista dagen i dag. Känns bara overkligt. Låtsas som ingenting jag...

Bara text denna gång

"Hur vill du leva
när tiden går för fort?"

... sjunger Melissa Horn i "Falla fritt", en av mina absoluta favoriter. Tycker att alla hennes sångtexter är specialskrivna för mig. Så kloka ord. Och tänkvärda.

Det är klart att man tänker en hel del på hur ens liv ser ut, när man reser iväg och får en massa nya intryck, en massa insikter i andra sätt att leva sitt liv på. Men jag ser också tydligt hur mitt liv har formats efter hur jag faktiskt velat leva det. Det finns kanske små justeringar som kan göras här och där men i stort sätt är jag väldigt nöjd över hur jag format mitt liv!
Men det som jag ska ta med mig härifrån är:
(måste skriva ner det så att jag kan påminna mig själv om det...)

- resa bort på vintrarna, om så bara ett par veckor, för att tanka sol (det kräver faktiskt min kropp!)
- resa oftare över lag och knyta kontakter, bara för att skapa nya intryck och växa som människa
- äta mer av färska frukter och laga mera "lätt" mat
- fortsätta att se att möjligheterna finns rakt framför näsan...
- vid minsta lilla stress symptom ska jag ta ett djupt andetag och genast sluta upp med det jag gör. Om det är något som stressar mig är det något som jag inte ska ägna mig åt...
- se saker ur ett större perspektiv, men även se det stora i det lilla
- göra saker jag blir glad av
- se mindre på tv - den behövs verkligen inte!
- göra mig av med ännu några onödiga prylar
- socialisera mera, men även tillåta mig att vara ensam
- fortsätta att lita på att allt sker av en anledning och alltid för ett gott syfte
- köpa en moppe...nä, jag skoja bara ;)

Men ännu ska jag verkligen få njuta av den sista helgen här då syster kommer! Känns verkligen overkligt att hon kommer hit!!! I morgon efter jobbet ska jag moppa mig till deras lyxtillvaro. Jag ska vara noga med att få dem från den där resortbubblan för vad jag har hört så brukar de som bor där vara så fiiina och snobbiga så de rör sig inte utanför murarna (de kan ju bli smutsiga under naglarna, eller nåt). Detta vore ju synd för det finns så mycket att se och upptäcka, och för att ta del av Koh Lanta innebär det att man kanske får lite skit under naglarna, lite myggbett här o där och kanske måste dra in en och en annan odör genom näsborrarna.
Min kollegas son kom ner hit och för att fira hans 30-årsdag så åkte de just till syrrans resort för att äta där. Hon var i chock då de betalade notan, 3 pers 7000 bath!!! Det var sonens första kväll och tyckte inte det var alltför dyrt, men följande dag åt de på ett "normalt" ställe...åt för 500 bath - och det hade varit lika mycket mat och lika gott. Då fattade han.

Här smakar maten i princip lika gott var man än äter då råvarorna är så fräscha. Fast visst, på vissa ställen står det en uppassare och stirrar på en för att bre ut servetten i knät vid rätt tidpunkt, och vid andra finns det inte servetter alls. Allra minst en stirrande uppassare. Så på så sätt är det ju skillnad...

Dagarna på dagarna på dagarna...

De senaste dagarna har jag bara sett dagarna gå i princip.
För går, det gör de! Jag jobbar ju min sista vecka här nu så då måste jag passa på att lära barnen på skolan lite om Åland, så under morgonsamlingen i måndags så hade jag frågesport, om just Åland. Tack o lov hade Conrad alla rätt! (Han var tyvärr den ende) Puh!
Baksidan av detta med elefantridning. En liten sorglig bild. Men jag är helt säker på att dessa elefanter blir väl omhändertagna. Fick höra att det fanns ett hundhärbärge här på ön också. Några elever hade varit och frivilligjobbat på den. De hade fått tvätta burar och rastat hundar. Om en hund är kastrerad (vilket görs flitigt) så bär den ett halsband. Jag har sett väldigt många hundar med halsband. Det har blivit lite en sport för mig att se vilka typer av djur som jag ser på väg till och från skolan. jag har hittills fått väja för ett stycke ko, två hundar, en katt och en höna. Tack o lov väldigt få överkörda djur.

Jag älskar ju dörrar, fasader, blommor...och sånt finns det ju lite av här också.
Och så lite bad.
Ingen turistort utan shopping.
Thailands nationalrätt. Patay! (Kan vara felstavat). Den innehåller förutom nudlar o kött/räkor, nötter, groddar,ägg och lime. Mangoshaken är oslagbar!
Många är de nationaliteter man träffar här! Men det är ju också det som gör själva upplevelsen av resan, precis som Conrad sa: Alla människor här är det som gjort det största intrycket. Dessa två grabbar är mina grannar och de var med på samma båtutfärd tidigare. Han med de inte alltför snygga badbyxorna (hummm...) är från Grekland och han andra från Portugal. Man hör alla språk här, och för att inte tala om alla svenska dialekter...de finurlar alltid lite när de hör min svenska och undrar sen om jag kommer från norrland...eller Gotland. (Det är ju inget nytt). Jag undrar jag om det var några norrlänningar och gotlänningar som bosatte sig på Åland från första början...
Detta är inte en skugga utan faktiskt ett fiskstim! Massor med små fiskar som samlas och kommer in nära stränderna. Gick man in i stimmet bildades en cirkel kring en...de nuddade mig aldrig!
Måste avsluta med en sån där himmelsk bild... ;)

En Conradstudie

Yrvaket...
Moppekillarna
Pizzakille...
Det är nåt med munnen... definitivt!

När danskarna får bestämma, då blir det...

...BAR RUNDA! Med danskarna menar jag Andrea och Thea som jobbar på danska skolan och förskolan. Jag lovade förra helgen att hänga på och det blev fler som hängde på, jättekul! En barrunda har sina egna speciella regler (a la dansk). Man börjar på den sydligaste baren på stranden och betar sig sedan norröver...man tar endast en cocktail (öl är förbjudet, vilket passar mig perfekt) per bar. Kan tillägga för er alla yngre läsare, att det var mest frukt i mina glas ;)

Fullmåne kväll var det ju också...
Jag fascineras så av alla deras egenhändigt lagade lampor. Så vackra!
Och här är gänget samlat i en väldigt typisk thailändsk "bar".
Det här är lite kul. På denna bild är det nämligen trippel Pernilla! Jag som knappt träffar någon med mitt namn sitter nu med två. Men det måste jag säga, det finns rätt så många lärare som heter Pernilla. Och dessa två är givetvis det dom också.
"Det ligger en död hund begraven här".
Eller kanske bara en väldigt thailändsk hund! Inte något kunde störa denne hunds skönhetssömn.
Måste förklara; det har varit 38 grader idag, och så här på kvällskvisten ligger det kring 30. Maria (förskolelärare) på bilden ser ut som klädd inför en svensk sommar men det beror bara på att hon bott på Koh Lanta i fyra år. Vi andra skötte oss och svettades ymnigt...
och mera svett kommer det att bli. Syrran gör dig beredd. De har lovat 39 grader i morgon och så ska det fortsätta...Ta några bastukvällar så att ni vänjer er ;)

42 bast och inte den dag äldre än...

...ja vadå? Vilket får mig att fundera på vilken ålder jag faktiskt känner mig som...kommer inte på nån. Först funderade jag på att svänga på siffrorna till 24, men herre je! Inte skulle jag vilja vara så ung! Nä, jag passar nog att vara 42. Det är nog helt okej.

Det varma vädret håller i sig.
Conrad och jag var ut och åt födelsedagspizza, på min begäran, vilket blev en skräll på hela 700 bath! (Vilket är ca 16 euro...) men har man vant vid att betala typ 200 bath (5 euro) så blir det märkligt.

Kattor, kattor, kattor. Överallt finns dessa vackra djur! Hundar i all ära, men går inte upp mot en vacker katt! Och det var inte en katt som flög på en turist häromdagen och bet personen i benet (helt oprovocerat). Men jag har nog bara stött på snälla hundar jag...
På tal om djur. På en marknad där allt säljs, allt spelas och allt görs kunde man hitta detta lilla nöjesinslag. Man fick en liten håv som "smälte" efter ett tag i vattnet. Det gällde att fånga så många fiskar som möjligt innan dess. De fiskar man fångade fick man. Kul för ungarna men kanske inte lika trevligt för fiskarna.

By the way

Lika som bär? Njaaa...Det skulle vara munnen i så fall...


Så här många är dom när dom är som mest. Men det är redan ett minne blott, för två elever åkte hem i fredags så nu är vi bara nio. Det är lite som i den där apsången. Tio små apor satt på en gren...en trilla ner...
fast här trillar de inte ner utan drar hem till kalla norden igen. När jag åkte iväg 28 december så var det minus 28 grader. Idag har jag fått rapporterat att det är samma minusgrader som då...det gör en femtiograders skillnad, och att inget skett efter två månader borta! Blä! Jag ville ju höra vårfåglarna kvittra då jag kom hem. Typ. Lite tidigt med vårfåglar i början av mars kan jag hålla med om, men i varje fall hade jag inte räknat med samma elaka kyla som då jag åkte!

På fredag ska det komma en journalist vid namn Robert hit till skolan. Han skriver för Hufvudstadsbladet och vill göra en intervju. Eftersom jag är den enda finnen i verksamheten då får jag förstås svara på lite frågor. Kul! (Tror jag...)

Nu har det solat ner från himlen i en månad (eller mer), från undantaget en regnig förmiddag och en mulen förmiddag. Om jag tänker efter så av de sju veckor jag varit här så har det varit sex veckor sol. Det kallar jag tur med vädret! ;)
Nu är det två veckor kvar och då börjar man faktiskt "vända hemåt" rent mentalt. Är verkligen rädd för att möta kylan därhemma. Och stressen. Och räkningshögen. Och verkligheten...

Snabbterapi på en minut prick!

Relax Bay och en glutt på syrrans boende...

Jag körde och tittade in på syrrans resort, där hon, Pålle och Gusse ska bo. Yeeesus vilket ställe! Palats snarare än hus!Och på Koh Lanta är det lyx redan att bo i hus! (Koja är standard, bungalow riktigt bra, så hus...wow!) Kolla bara in deras minitempel, glassigt värre! Snacka bling bling... (varje resort har sitt lilla tempel, men inte in denna standard kan jag säga). Och på parkeringen stod det en buss!! En BUSS!! Har aldrig sett en buss på den här ön, och här står plötsligt en "livslevande"!
Hit ska du syrran! Det fanns till och med VAKT som sneglade på mig när jag mopedade in, så jag puttrade iväg igen...och jag tog mig en hel dag på Relax Bay i stället. En av de få små stränder som finns här längst med västkusten. De andra är ju så långa. Så denna är väldigt mysig! Det är många som gifter sig på denna strand på grund av strandens charm.


Uppfarten till Relax Bay.