Lite orolig blir jag...

...över att ingen säger nåt om artiklarna i tidningarna...tystnad brukar inte vara bra. Okej, den i gamlan kan jag tänka att var ok för den har ju en journalist skrivit och jag tyckte han verkade väldigt duktig, men den jag skrev själv i nyan har jag varit lite nervig över... men kanske tystnad kan vara bra också...?

Sista dagen nu...för i morgon lämnar vi ön Koh Lanta vid halv tre (dagtid) för att ta oss till Krabi, för att därifrån flyga till Bangkok. Sedan blir det att tillbringa fyra timmar på Bangkoks flygplats, vilket inte är alltför tråkigt med tanke på att det finns lite att titta på där. Sedan halv ett nattetid lyfter planet (ja det ska den göra! Bara i tid som gäller nu) och flyger till Köpenhamn...planbyte på en timma drygt och så till Arlanda. En resa på sisådär 23 timmar. Men det känns inte skrämmande alls. Jag har en fantastisk bok att läsa så jag kommer att vistas i den världen jag. Och blir det dåligt med sömnen hinner jag sova då jag kommer hem.

Idag var jag en sista sväng till skolan för att sedan handla lite strunt med mig hem. Det är inte lätt att hitta nåt att köpa här som passar en 18, snart 19 -åring, och en 22 åring. Ja menar de vill väl sällan ha en souvenir härifrån. Och kläder, hur kan man köpa kläder till någon annan när man inte ens kan välja nåt till sig själv?? Och då återstår leksaker, smycken eller badkläder...hummrff...

Så tog syrran, Pålle, Gusse och jag en flakbil ner till Kantigang (sydligaste stranden på ön) för att ta en långlunch under trädkronorna på restaurang Same Same but different. För att sedan åka tillbaka och ta en kaffe med kaka på ett fik utanför Rawi Warin...för att åka hem till min strand och ta en massage...för att sedan äta middag på stranden. Ja det går verkligen att fylla en dag med mat! Bara man svalkar sig i havet emellanåt.

En fullvärdig sista dag.
Nu Åland.
Here we come! Fulladdade!

Haaa--iiiii---A!