By the way

Lika som bär? Njaaa...Det skulle vara munnen i så fall...


Så här många är dom när dom är som mest. Men det är redan ett minne blott, för två elever åkte hem i fredags så nu är vi bara nio. Det är lite som i den där apsången. Tio små apor satt på en gren...en trilla ner...
fast här trillar de inte ner utan drar hem till kalla norden igen. När jag åkte iväg 28 december så var det minus 28 grader. Idag har jag fått rapporterat att det är samma minusgrader som då...det gör en femtiograders skillnad, och att inget skett efter två månader borta! Blä! Jag ville ju höra vårfåglarna kvittra då jag kom hem. Typ. Lite tidigt med vårfåglar i början av mars kan jag hålla med om, men i varje fall hade jag inte räknat med samma elaka kyla som då jag åkte!

På fredag ska det komma en journalist vid namn Robert hit till skolan. Han skriver för Hufvudstadsbladet och vill göra en intervju. Eftersom jag är den enda finnen i verksamheten då får jag förstås svara på lite frågor. Kul! (Tror jag...)

Nu har det solat ner från himlen i en månad (eller mer), från undantaget en regnig förmiddag och en mulen förmiddag. Om jag tänker efter så av de sju veckor jag varit här så har det varit sex veckor sol. Det kallar jag tur med vädret! ;)
Nu är det två veckor kvar och då börjar man faktiskt "vända hemåt" rent mentalt. Är verkligen rädd för att möta kylan därhemma. Och stressen. Och räkningshögen. Och verkligheten...